Skärmdump från Uppsala stift

Hamnade på Uppsala stifts hemsida idag. Som alltid har jag ett visst öga för hur man beskriver sig och vilken signaler man sänder ut genom sin startsida.

Väl synlig i högerspalten hittar jag rubriken Tillsammans är vi Uppsala stift:
I Uppsala stift finns mellan två och tre tusen anställda och cirka sex tusen förtroendevalda. Utöver det är det många som gör en insats på ideell basis. Till exempel kan nämnas att det finns åtta hundra konfirmandledare, tio tusen körsångare och mer än fem hundra internationella ombud. Därtill många fler som gör en insats för kyrkan.

Kul! Kyrkan är vi tillsammans.
Du. Jag. Vi. Tillsammans, som Ryds församling i Linköping skriver.

Dessutom puffar Uppsala stift för kommande Teologifestival. Det är också kul. Har jag bara möjlighet vill jag vara med på den mötesplatsen.

Du.Jag.Vi.Tillsammans

Ibland tänker jag att de största profeterna ofta befinner sig en bit ifrån kyrkans inre korridorer. Marcus Birro skriver en krönika i Expressen idag. När jag läser den blir jag tagen. Tagen av formuleringskonsten, av engagemanget, av det blottade hjärtat.

Vi är ett land av matematiker. Vi ser livet som en uppgift som måste lösas, en fråga som garanterat har ett svar.
[...]
Vi mäter ut avståndet. Vi står med en armlängd mellan oss medan våra ögon skvallrar högt och tydligt om vår längtan efter närhet, efter tröst, efter en varsam varm hand över pannan.
Vi har frigjort oss från Gud. Det gjorde inte särskilt ont. Vi frigör oss från allting, från vår könstillhörighet, från ansvar, från moral och allvar.
Vi lyssnar knappt efter låga röster längre. Det skriks överallt. Låten som vinner handlar inte om någonting.

Läs hela krönikan här

Tidigare i dag har jag varit i Sofia församling och vi har funderat över hur engagemang och relationer hör ihop. Vi funderade över hur stödfunktioner som gör att den goda delaktigheten utvecklas kan se ut. Mer och mer tror jag framtidens kyrka behöver ge plats för hjärtan som möts. Där vi är varandras subjekt. Hur låter vi sådana miljöer få slå rot och ta plats?

När Ryds församling i Linköping stift beskriver sig i sin kortaste version skriver de:

Tillsammans är vi Svenska kyrkan i Ryd!
Du. Jag. Vi. Tillsammans.

På väg

En härlig förmiddag...

Tillsammans är vi kyrkan - jag lämnar Ryds församling med god smak och full av energi.

Det är härligt att möta ett arbetslag som brinner för att möjliggöra delaktighet och engagemang.

Det är inte helt lätt, obekymrat eller utan utmaningar. Men det är helt rätt, det är rätt väg att gå.

Den samlade känslan är att det här kan bli riktigt bra. Nya goda krafter har kommit till, de redan befintliga känner sig mer uppmärksammade och processen i arbetslaget har gett mycket samsyn. Omgivande samhället har uppmärksammat öppenheten och vi vet att det finns många goda krafter som ännu inte har fått frågan ...

Nu behöver strukturerna sätta sig, former för introduktioner, överenskommelser och utbildningar prövas fram. Det är positiva utmaningar!