Uppmuntrans roll

Mats fortsätter sitt anförande med temat uppmuntran. Några noteringar ...

Att uppmuntran får människor att växa kan dagisfröknar, körskollärare och andra lära oss. Det finns en underskattad kraft i uppmuntrans ämbete, den roll man faktiskt har som medmänniska, som ledare, som deltagare.

Ur nya testamenter känner vi berättelsen om kvinnan vid brunnen möter en för henne helt okänd man - en man av ett annat folk, helt okänd. Han ser henne, talar med henne, räknar med henne som en samtalspartner. Tänk vilken uppmuntran, en kvinna, inte van att bli medräknad - han möter på en jämlik nivå. På så sätt visar Jesus sin härlighet.

Kvinnan vi sykars brunn kallas ibland för den första missionären, hon berättade om mötet, om uppmuntran om att bli sedd.

I kampen mot de nedbrytande krafterna, allt som gör oss osynliga behövs ögon som ser, uppmuntrande öron som lyssnar. Någon har sagt att man kan inte förändra någon annan människa men man kan förändra sig själv. Tänk om vi kunde förändra oss själva till allt mer se varandra, och där kan förändring starta.

Mats fortsätter:
- Uppmuntran sker bäst vid sidan, inte uppifrån eller nerifrån utan i det jämbördiga mötet. Därför uppmuntra varandra. Det handlar ytterst om att förmedla mod, frimodighet och styrka. Den som får ta emot uppmuntran växer, rätar på ryggen, en kraft som står i det goda livets tjänst.