Tolkning och kultur

Jag lämnar Thailand nu. Många nya intryck, intressanta samtal och goda bekantskaper. Det har varit spännande att möta lite andra perspektiv och andra frågeställningar än vad som finns på hemmaplan. Mycket är dock sig likt. Det är två frågeställningar eller perspektiv jag tar med mig lite extra.

Det ena handlar om tolkning och det andra om kulturer som objektiva sanningar. Inget är helt nytt men det känns angeläget att reflektera vidare.

• Vi tolkar, har alltid glasögon på oss. Det får vi acceptera. Men vi kan inte nöja oss där. Vi måste också utforska, och det är en aktiv uppgift. Att vi tolkar ligger i ryggmärgen men för att förstå en annan människa eller ett sammanhang på djupet måste aktivt ta av glasögonen och nyfiket utforska och fråga. Och lyssna ... Hur blir vi aktiva forskare som nyfiket och ärligt är intresserade av varandra?

• Ett hinder för delaktighet kan vara den "kultur” som råder, sanningar och oskrivna lagar som bekräftas gång på gång utan att någon reflekterar över vad de egentligen står för. Ett exempel kan vara uttrycket: - Det går inte använda frivilliga medarbetare till just ”det här” uppdraget eftersom den som kommer förväntar sig att få möta en präst. Då finns det en kultur och en ”sanning” som säger att det är bara prästen som duger. Inte för att just uppgiften kräver det utan för att kulturen kräver det. Vem är det som skapar den kulturen? Vad är det som upprätthåller den? Är det en ”sanning” som vi tycker är bra eller dålig? Om vi vill förändra den, vad krävs då?

Nu är klockan snart midnatt denna lördag och det är fullfart på flygplatsen i Bangkok.
Jag säger hej då till väldigt givande dagar tillsammans med Norska sjömanskyrkan och Svenska kyrkan i utlandet.